Idag så jobbade vi in ytterligare tre timmar utav tolv och en halv som vi var lediga för nån vecka sedan.
Vi har beslutat att jobba några dagar då och då mellan 06:00 - 18:00. Det går ganska bra och kvällen blir inte helt förstörd då man är hemma vid halv sju. 
Idag fick jag ett skrattanfall, jag hade bett Kent att göra om form som hade blivit skrot, men han lyckades få Forsman att göra kärnan :)
Kent bad mig att hjälpa honom att lägga i kärnan i formen. Jag tyckte han skulle ta traversen men han insisterade att vi skulle lyfta i den för hand trotts dess tyngd. Jag frågade om han inte var rädd att vi skulle tappa den och den skulle gå sönder, men men, han sa att har Forsman packat den så håller den för allt :).  Den första formen gick bra, men så den andra. När vi nästan lagt ner den klämde jag fingrarna emellan och var tvungen att släppa... pang av på mitten :). Nu fick han göra en ny, och packa den själv denna gång.
Men detta var inte det roligaste, inte det som utlöste mitt anfall. Till saken. Senar på kvällen körde jag runt med trucken och ställde iordning för morgondagen smälltor. Då kommer Kent med en annan truck, med den söndriga cylinderkärnan på gafflarna, och i rätt så hög fart. Vi ser varandra i god tid och kan stanna, men kärnorna vill inte, fysiken har sina lagar.
De rulla av gafflarna och faller i backen, trotts Kents försök att inte få dem att åka av. Pang ner i golvet och går såklart i en massa småbitar. Detta såg så komiskt ut så jag fick ett skrattanfall, så jag fick ont i magen.....
Men vad är det man säger, ett gott skratt förlänger livet, och nu tror jag att jag har förlängt mitt liv med flera år :)

Kent däremot, han fick en hög med sandklumpar att plocka upp :)