Efter dagens arbete gick jag och Wolf ut på en skogspromenad. Vi varvade med att gå och jogga. Ibland stannade vi och kastade lite pinnar in i skogen som Wolf sökte igen med närvaron på topp. Han ger sig inte föränn han har hittat pinnen. När vi skulle hem mötte vi en kvinna och hennes shäfertik. De fick hälsa på varandra, men Wolf var lite avhållsam och höll sig på avstånd. Tills vi skulle fortsätta, då ville han heldre följa efter dom än md mig. Men tillslut så kom han med.

Det var det trevliga i skogen, nu till det mindre trevliga.

   När vi nästan hade kommit hem till huset och stora vägen så tänkte jag ta honom på en extra sväng. Då ko det en häst med vagn. Jag tog med mig Wolf ut i skogen en bit så att vi skulle se varandra men inte vara för nära ifall vi skulle skrämma varandra. Wolf morra till lite grann och jag tog ihop honom. Han brukar ju ha bra hand om hästar, men han kände väll att det satt en XXXXX bakom tömmarna. Hon stannade ekipaget och ropa till mig, med en rätt så otrevlig ton, att jag skulle hålla mig till asfaltsvägen. Det tände till i mig men jag höll tillbaka mina tankar och sa "Och, vi har lika mycket rätt att vara här, det finns nått som heter allemansrätt" sen vart det inget mer med det. Jag vände hem och det blev ingen extra sväng, den får vi ta senare idag. Jag ska inte skriva vad jag tänkte och sa för mig själv sen på vägen hem. men jag tror jag vet vem det var som åkte vagnen. En riktig XXXXX :)

Alla andra ryttare man träffat på, har då varit trevlig. Så jag drar inte alla över en kant. Men jag vet att det finns en riktig argbigga i faggorna, och detta var säker hon. var inte så pass nära så jag kunde inte se vem hon var.

Länge leve allemansrätten.